Etikettarkiv: 13040

Dagen i hagen!

Det är verkligen skönt att ta en sväng ut i fårhagen och sitta ner med flocken och vara lite social, det är som balsam för själen!

Vi passade på när solen sken och det var varmt och skönt. Jag som vanligt i mina ”fårkläder” som varit med sedan första gången. De är numera skitiga och söndertuggade men jag tror att det hjälper fåren att komma ihåg mig om jag luktar samma varje gång, eller kläderna i alla fall. Om vi är flera i hagen så kommer de i alla fall fram till mig och stannar där först så jag tror att det hjälper. Evvi var lite tjusigare klädd 🙂

Vi slog oss ner i gräset och den första laddningen får kom fram för lite kli. Idag var de särskilt keliga och trodde jag skulle bli helt söndernosad/tuggad. De hälsade ovanligt länge och var skulle lukta överallt. En av tackorna är dessutom expert på att krafsa på en när hon inte får tillräckligt med uppmärksamhet (jag tror dessutom att hennes lamm göra samma sak numera) men det slutar alltid med att hon lyckas få ner frambenet i min stövel så jag måste hjälpa henne ut. Dessutom fick vi se exakt hur lång en fårhals kan bli när det är skönt att bli kliad på den…

Efter en liten stund insåg vi att baggen 13040 och hans gäng stod en bit bort och såg hårda ut. De höll på och tuffade sig en stund och visade exakt hur coola de var innan de försvann när jag utmanade dem lite, sen var de coola på håll. 01122 hade en mer lugn inställning till besöket och låg och spanade lite bland de andra. Hon är rätt reserverad och skyddar sina små när jag kommer, hon kanske har en föraning om var som kommer om några månader.

Efter en stund fick jag fatt på 1401 och hälsade. Han brukar inte vara så social och håller sig också undan men idag var det annat, vi hängde en liten stund. Han börjar bli riktigt stor nu och har en redig hornutväxt som jag tror kliar lite, osäker på det. I vilket fall så kommer det bli en ordentlig stek av honom som han växer.

Fårhagen

I morse var det upp tidigt och åka till Öknaskolan för att hälsa på lammen igen. Jag, Alex och Evvi hoppade in i bilen och åkte för att möte upp Susanne och hundarna.

Lammen och fåren har lämnat fårhuset nu och går fritt i fårhagen, eller fårhagarna då vi fick starta besöket med att få in dem i rätt hage. Vilket var extra kul att få se en fårhund göra sitt jobb. Helt klart imponerande, Susanne gav korta kommandon och hunden samlade ihop dem direkt från rätt håll och i rätt riktning. Helt otroligt!

Nu kommer de i alla fall att hålla sig ute över sommaren och det verkar inte gå någon nöd på dem!

Vi hängde mest i hage och klappade lammen. De små som förlorat sin mamma veckan efter lamningen kommer som vanligt direkt och söker uppmärksamhet. Mycket för att de är mest vana med kontakt få de blivit flaskmatade. Men det finns värre saker än att sitta i hagen, i solen, med lammen som lade sig tillrätta och somnade.

De verkar i alla fall ha de bra i hagen, nu på förmiddagen vilade de flesta och inget verkade störa dem. Rent generellt kändes det som om de inte var lika intresserade av att umgås i hagen till skillnad från fårhuset när jag hade 10 lamm i knät direkt. 1401 och 1402 hängde mest med mamma 01122 och baggen 13040. De växer sig i alla fall större och börjar bli ordentligt små lamm. De växer fort men är fortfarande lika söta!

Men om man är liten och inte orkar hålla fokus på lammen (som verkade vara lite läskiga idag) går det lika bra att studera spindelnät i stubbarna eller släpa omkring på pinnar. Men lite klappande blev det för Alex också.

Nu börjar det

Nu kan man säga att den mest intressanta delen av året kommit.

Lamningen är avklarad och det finns två små lamm att följa på riktigt. De hoppar omkring i fårhuset som två som studsbollar och är så nöjda som bara små lamm kan vara. De heter 01401 (den svarta lilla killen) och 01402 (den vita lilla tjejen). 14 står för vilket år och de sista siffrorna i vilken ordning de är födda och det är ju Öknaskolans första och andra lamm för året.

Syskon i fårhuset

Lamningen har jag planerat länge men det blev lite mer oberäkneligt än jag trodde. Den började redan i mitten av veckan med packad väska i lägenheten för att kunna vara på Öknaskolan inom två timmar men det visade sig att det inte fanns någon anledning till stress. Jag hade självklart rensat veckan på jobb för att kunna vara där så mycket som möjligt men när helgen närmade sig och inget hade hänt började jag bli lite stressad. Även om datumet var 27 mars drog sig 01122 några dagar med att starta lamningen.

Det var i all fall kul att bo några dagar på Öknaskolan och få dels gå ronderna i fårhuset dygnet runt och dels få lära känna några andra djur och delar av verksamheten. Efter några dagar i fårhuset visar det sig tydligt vilka personligheter de olika tackorna har. Vem som vill bli kliad, vem som kommer efter stund, vem som försöker äta upp alla lösa delar på kläderna, eller stövlarna oavsett om det finns en fot därinne. De flesta håller sig på sin kant men 5-6 stycken vill alltid vara med och socialisera. Lite pinsamt att det tog 2 dagar innan jag först såg att den tunna kraken till tacka var 13040 som var kvar i fårhuset…. vi löste det med lite kliande och han är numera rätt tydlig med att han ska prioriteras när jag kommer dig. Annars kommer han farande och en bagge som stångar en på låret gör rätt ont, även fast han tar det lugnt.

Om klockan är 02:30 på natten är det ändå lätt att fastna en timme till kliandes på någons rygg och de kan som sagt såt där hur länge som helst. Svansarna viftar som på en hund om man kliar mitt på ryggen, det ser mycket roligt ut.

Själva lamningen i sig var rätt odramatisk även fast jag stressade upp mig lite. Evvi åkte hem på eftermiddagen (efter att ha kliat ordentligt på fjolårslammen) så det var bara jag kvar. Alice och Lovisa gick sin runda och jag tänkte gå ner mellan två schemalagda besök bara i fall att. Klockan 21.00 kom jag ner och då var 01122 inte alls normal, tungan gick som en elvisp, hon var uppenbart orolig och för första gången hörde jag henne bäa. 10 minuter senare kom det ut ett huvud och jag rusade ut för att ringa Susanne och tjejerna. Vad ska jag göra nu, själv i fårhuset.

Innan jag fick täckning på mobilen, ringde och kom tillbaka tog det 2 minuter men då hade redan 01401 kommit ut och det var fullt liv på de andra tackorna. De var klart intresserade av vad som hände men inte uppstressade, bara nyfikna. Alice och Lovisa kom ner och fixade lite, vi flyttade 01401 och 01122 till en egen inhägnad så det skulle få vara i fred och jag drog snabbt iväg för att uppdatera live-flödet med bilder och hämta lite att äta. Det här kunde ju ta några timmar tydligen. Jonas kom ner han också, som har mest erfarenhet av lamningar.

20 minuter senare var det helt klart (trodde vi, det kommer mer nedan) och två små lamm vinglade omkring på tunna tunna ben och letade spene med blandat resultat. Vi hjälpte till att guida lite och provade på att flaskmata 01402 lite så hon kom igång.

Dessvärre så låg ett svar lamm vid sidan av som var dödfödd. Trots att Jonas kollade grundligt så visade det sig även att det fanns ett fjärde lamm som kom ut på måndagnatten/tisdagsmorgon. Vilket förklarade att efterbörden var kvar så länge.

Jag var kvar rätt länge i fårhuset och spanade in de små krabaterna men sedan i säng, upp tidigt och tillbaka till fårhuset. Blev dock orolig när jag kom in och 01401 låg helt orörlig på sidan och tackan puffade och skrapade för att få fart på honom. Det visade sig turligt nog att han bara sov och var utmattad. En halvtimme senare var det full fart igen.

Efter en arbetsdag i Stockholm och White Guide Junior galan med kostchefer, skolkök, Magasin Måltid, marknadsföring av Stora Måltidsdagen och prins Carl Philip.

Det var bara en sak till att göra. Evvi som inte sett lammen än hoppade in i bilen och tillbaka till Öknaskolan för att se dem. Hon missade ju hela lamningen. Även farsan 13040 kollade till familjen.

Några fantastiska dagar helt klart men det kommer nog bli tuffare än jag trodde när jag startade detta. Evvi som har ett hjärta av guld, men helt klart tycker kött är gott, muttrade mellan tårarna i bilen hem att hon inte alls ville att jag skulle slakta de små lammen när de blivit större i höst.

Kändes jobbigt att säga att i september eller oktober kommer den oundvikliga slakten, även fast det kan bli svårare än jag tror.

Fler bilder om hela helgen kan du titta på här

Ultraljud i fårhuset!

Dags för ultraljud – otroligt spännande

Äntligen är det dags att se om 13040 och tackorna har fått till det ordentligt! De har levt tillsammans sedan 7 november och nu är det dags att se hur många lamm som kommer i vår, och när!

Tackorna är dräktiga i ca 145 dagar och genom ultraljudet så får man reda på om tackan är dräktig samt hur många lamm tackan bär på.

När jag kommer till Öknaskolan har även Martin Sjunnesson anlänt och håller på att packa upp sina apparater. Martin är dräktighetsskannare och kommer från Strängnäs. Han skannar 15.000 tackor om året i mellansverige, huvudsakligen i alla fall. Det finns en till som jobbar i stor skala som flygs i från Nya Zeeland för att jobba i Sverige.

Martin Sjunnesson

Martin är 38 år, uppvuxen på fårgård och jobbade aktivt med får till för 8 år sedan då han lärde sig dräktighetsskanna och tog till sig det som yrke. Utöver det så klipper Martin också får.

Vi börjar med att skapa utrymme och avgränsningar för en rörlig box där tackan står under ultraljudet så det blir lite trångt men då håller de sig också lugna. De ska in en och en i boxen och sedan vidare till en annan del i fårhuset där de normalt håller till. Vilket är lite av en utmaning visar det sig då det är så nyfikna att de kommer tillbaka och kollar vad vi håller på med hela tiden.

I en box bredvid bor 6 tacklamm som hela tiden hängde över kanten för att se vad som händer. Verkligen hur nyfikna som helst!

Det blev äntligen dags för 01122 att ta plats i boxen och spänningen var enorm! Det tog ett tag för Martin att kika runt med ultraljudsapparaten men till sist kom rapporten. Hon är dräktig med minst tre eventuellt fyra lamm och det har gått 70 dagar (vilket gör att lammingen sker 27 Mars)

På utraljudsskärmen kan man se hur stora fostren är och genom detta uppskatta när de blev betäckta. Det finns referensringar på höger och vänster sida på displayen till hjälp!

Under förmiddagen var det också tre omgångar elever som fick lära som om skanningen som en del i deras utbildning. De fick också ta i och kämpa in några av de tackor som inte alls var sugna på att bli skannade. En tacka som sänker huvudet och därmed tyngdpunkten och spjärnar på är inte helt enkel att flytta!

Sedan bjöds det till motion då några av tackorna stack iväg på utflykt i fårhuset men de var snabbt tillbaka med sina vänner igen!

Summeringen var kanon, av 34 tackor var 33 dräktiga med sammanlagt 80 lamm! Inte dåligt!

För 01122 kan det bli en stor lammkull om det är fyra men även tre är mycket. En tacka har bara två spenar vilket gör att fler lamm än så är för många. Det kan göra att det bli mindre lamm eller i värsta fall att tackan stöter bort ett eller flera. Men vi hoppas på att det ska gå bra och att inget händer på vägen!

Det har varit en lärorik dag och det kändes som att träffa ett gäng bekanta när jag kom in i fårhuset, trots att namnen bara är serienummer och lite tråkigt att åka därifrån och lämna 01122….

Men vi syns ju snart igen!

Hur blir ett lamm till?

Det enkla svaret är att baggen betäcker (ligger med) tackan när hon löper, är dräktig (gravid) och sedan lammar (föder) och sedan växer lammet upp i frid och fröjd tills det är dags för avel, slakt eller något annat.

I praktiken är det lite mer komplicerat och jag ska inte gå in på allt i detalj men som hos människor är det mycket som ska stämma för att det ska bli barn.

Baggen:
Det är viktigt att man har en bagge som är frisk och kry med rätt mängd hull på kroppen. Ingen spinkig rackare men inte heller fet. Att han är frisk är viktigt då inflammationer, sjukdomar eller skador kan påverka betäckningsförmågan. Listan över saker som ska kontrolleras är lång och det krävs god kunskap för att välja ut en bagge värdig jobbet!

Dessutom kan det om den utvalda är ett bagglamm utan erfarenhet bli svårt att kunna hantera en större flock tackor utan att det blir stor stress eller risk för utmobbning (alltså inte helt olikt ett modernt dansgolv…).

Tackorna:
Tackorna ska likt baggen också vara välmående, fria från sjukdomar och skador men även här är hullen av vikt. Detta för att rätt mängd ägg ska avges över tid och regelbunden betäckning/lammning ska kunna ske. Självklart är tajmningen av stor vikt, en tacka som inte är brunstigt är helt ointresserad av att bli betäckt.

Det är alltså viktigt att tackorna hela tiden lever i en god och hälsosam miljö med tillgång till rätt foder, bete, motion och överseende av klövar och klippning etc.

Hur gick det till när 13040 träffade tackorna?

Han fick vara själv i ett bås men i nära anslutning till tackorna för att acklimatisera sig lite och vänja sig vid lukter, ljud och personal.

När det väl var dags så öppnades en gång upp till tackorna och han fick själv gå in där vilket blev full fart direkt. I det här fallet är 13040 just en oerfaren lammbagge, som jag skrev tidigare, men med god kondition och uthållighet och massor av motivation.

Det blev en hel del knuffande, puffande och stångandes från många tackor som ville sätta honom på plats och en del stress utlöstes säkerligen för att han inte kunde särskilja de brunstiga från de övriga, först i alla fall.

Inne bland tackorna och bagglammet fanns också fyra elever som övervakade och såg till att ingen skadade sig samt avgränsade ytan lite för enkelhetens skull. Efter en stund fick de dock tillgång till hela inhängnaden och lugnet lade sig lite.

Vad händer sedan?
Det tar ett tag innan vi kan se om vi har ett dräktigt lamm (eller flera). Den största viktökningen kommer ca två månader innan lammningen men det märks även på att de sätter juver eller att tackan svullnar eller rödnar i slidöppingen. Sen är det ju faktiskt så att tackorna utvecklas individuellt så en del blir stora tjocka ullbollar och en del håller sig lite mindre.

Fem månader efter betäckning är det dags för lammning, eller födseln! Det ska bli mycket spännande och några dagars boende vid fårhuset för att inte missa just detta!

Det finns så mycket att skriva om detta att fördjupningen kan ta för evig och jag har skrapat på ytan. Detta för att göra det överskådligt men om du vill läsa mer finns det mer information nedan och det är även där jag i huvudsak har hämtat underlaget för den här texten:

Svenska Fåravelsförbundet om:
Betäckning
Baggen
Tackan
Svenska djurhälsovården om:
Betäckning

Ekobonden om hur det går till.

Bagge möter tacka

Vardag hos tackorna!

Nu har det gått 10 dagar sedan 13040 för första gången fick träffa tackorna. Elin har tittat till dem och gett mig en lägesrapport och bilder.

Nu är det lite lugnare och även fast det är lördag så har det blivit vardag i fårhuset. De kommer bra överens och den första nyfikenheten och hetsen har lagt sig. Vi vet fortfarande inte om någon är dräktig eller hur många som blivit betäckta men det kommer visa sig framledes.

Vem vet vad som händer på nätterna, när lampan släcks….

Vardagen har kommit till tackorna och 13040

En ovärderlig hjälp på Öknaskolan!

Ingen man är en ö!

För att ständigt få uppdateringar om hur Herr Nr 13040, tackorna och sedan lammet har det när jag själv inte är där, kommer jag få hjälp av en elev på Öknaskolan, Elin Eriksson! Helt fantastiskt tycker jag!

Elin är glad och mycket djurintresserad även om valet att gå på just Öknaskolan var lite av en slump. En kompis till Elin går också där och när hon berättade det blev det Öknaskolan för Elin med. Det djupa intresset för djur finns med så länge hon kan minnas och programinriktningen djurskötsel är bäst då det finns möjlighet att jobba med vilka djurslag som helst.

Här är Elin tillsammans med några av tackorna:

Elin på Öknaskolan med tackorna.

Nr 13040

Killen (130 40) hela dagen är redo för att träffa tackorna!

Ett laddat med oerfaret lamm.

Idag händer det!

En tidig avfärd mot Öknaskolan där jag ska möta Annie, Susanne och Elin som i skrivade stund förbereder lamm Nr 13040 (men vi kallar honom lite informellt för Affe) på att träffa 34 tackor. Affe är ett lamm som för första gången ska komma till, men vi ska ge honom tid på sig att komma in i matchen. Det är inte lätt att vara nybörjare.

Det är tack vare Öknaskolan som jag kommer kunna göra detta och ni kommer få lära känna både skolan och personerna där framledes.

Det som är mest spännande är att det idag är första dagen på den resa där jag ska följa ett lamm hela vägen från när bagge möter tackan till tallriken.

Varför ska jag förklara, men inte idag för nu är det dags att åka iväg!

Följ med om ni vill!

Varma hälsningar

Mattias

När Lammet Tystnar

Från tacka till tallrik