Etikettarkiv: 01402

Att stycka ett lamm

Jag har verkligen tänkt på styckningen länge men det har känts avlägset när de trippade omkring i hagen och letade örter och skott. Man kan lugnt säga att det var lite annorlunda när jag hämtade dem på HKSCAN och lastade in dem i bilen men nu känns det helt naturligt att ta nästa steg.

Nu har jag lärt mig att stycka lamm, vilket inte på något sätt säger något om kvaliteten på styckningen. Det blir i alla fall inga lammracks….

Kallt och rått var det när vi kom hem till Kenneth och skulle gå loss på lammen. Evvi var med men inget styckande för henne, det fick räcka med att titta på. Hon tyckte lammen var roligare när de levde.

På med kockrocken och förkläde över kläderna för att hålla värmen (tack Mia på Segers) och fundera lite på hur det ska gå.

Sedan körde vi igång, Kenneth visade hur det skulle gå till på 01401 och sedan fick jag ta 01402.

Lammet delas kort och gott i tre delar som nedan. Något förenklat framdelen med bog, nacke, rygg, lägg, bringa, entrecote, file, mellanpartiet med sadeln, slakstek/tunnbringa, lite grytbitar och sist bakdelen med stekarna och lägg. Här finns mer detaljer, vi grovstyckade och jag kommer ta ut finare delar senare.

Som sagt Kenneth visade och jag försökte komma ihåg. Nedan första delningen mellan femte och sjätte revbenet och sedan till höger tar vi ut bogen, med läggen kvar.

Jag fick lära mig att finlira slaksidan vilket var lite pilligt med revbenen men det löste sig.

Dessutom fick jag till en riktigt fin delning mellan lägg och steken. Vi gjorde flera varianter på stek. Hela benet med lägg, med ben kvar men utan lägg samt urbenad. Till höger nedan höll jag på att få los stekarna från 01402. Svårt att få det helt snyggt men det gick ok!

Det tog några timmar men blev riktigt bra, och roligt. Vi hann med att mala lite lammfärs också på de delar som blev över. En riktigt fet och en lite magrare. Får se om det blir lammisterbandsburgare av dem! Dessutom ett riktigt fin lammsadel!

Det var verkligen superkul och nu är det dags att dra igång tillagningen! Jag återkommer om vilka som ska hjälpa mig laga de olika delarna och när men jag har en del kockar som sagt ja. Det ska verkligen blir superkul, jag har ju drygt 35 kilo som ska tillagas….

Slakt

Upp tidigt och iväg till HKScan i Linköping.

Jag har sett fram emot slakten sedan ett år tillbaka för att se hur jag ska reagera.Det känns i alla fall tryggt att de företag som sköter slakt av våra boskapsdjur gör sitt jobb ordentligt även fast det hade varit intressant att få se hur känslorna blev att se dem i ögonen vid slakten.

Jag var dessutom där för tidigt och mina små lamm var inte klara men vänlig personal fixade det kvickt. De var alltså slaktade men inte färdiga för transport.

Det var i alla fall lite märkligt att backa upp bilen mot lastkajen och ta emot två hela lammkroppar, 01401 på 18,5 kilo och 01402 på 16,5. Slaktvikt alltså, det vill säga med benen kvar i köttet. Ordentliga bitar i alla fall. Det råder fotoförbud på området men så här ser de i alla fall ut när jag hängt upp dem där de sedan fick hänga i 8 dagar. Ni kanske kommer ihåg Kenneth från jägarexamen. Hälsenan är perfekt att hänga dem i!

Så konstigt att ha dem hängandes här när de bara i går gick i hagen och betade.

Konstigt.

Avfärd till Scan

Nu är det dags, lastbilen har kommit till Öknaskolan och lammen ska samlas ihop och åka till Scan i Linköping för att slaktas!

Tyvärr kommer jag inte få följa med mina lamm och vara med i slaktögonblicket. Det är lite blandade känslor som jag fick meddelandet i går kväll. Dels vill jag verkligen veta hur det känns och om det blir svårare att sedan tillaga och äta dem efter slakten men samtidigt är det kanske lite skönt att slippa se det.

Oavsett hade jag tänkt dokumentera det i bilder för att ni som följer bloggen skulle se hur det faktiskt gick till! Jag får återkomma med en beskrivning av det när jag pratat igen med Scan.

Fårhunden var lite hjälp på vägen ut till lastbilen och 01402 lastades först så hon stod och väntade på storebror 01402 när han kom farande uppför rampen.

Nu var de på väg och i skrivandets stund är allt redan klart. De slaktades tidigare idag och i morgon ska jag iväg och hämta köttet. Fårskinnet kommer få vänta några månader innan det är hos mig, jag har i alla fall tid att fundera på vad jag ska göra av det.

När lastbilen lämnade Öknaskolan har det gått nästan ett år sedan det startade och det är två rejäla lamm som är på väg till Scan.

Uppmärkta och klara

Innan de skickas till Scan för slakt måste de märkas ordentligt. De måste ju veta vart lammen ska sen och vad som ska tas reda på.

Den gröna markeringen visar att jag ska göra återtag på köttet och den röda att jag ska göra återtag på skinnet. Kort och gott att jag ska hämta dem efter de är slaktade.

Sedan är det sista kvällen med gänget i fårhuset (onsdag kväll) innan det är dags för hämtning och slakt.

Så här stiliga var de, rena examensklädseln:

Tack Susanne för bilderna!

Glad Midsommar

Det är helt galet hur stora de börjar bli, de är fortfarande söta små rackare men mer söta än små! De bor ju ute på heltid och njuter av den varierande försommaren och laddar för att äta hagen ren på skott och örter. Mums för smaken på köttet!

Får är faktiskt riktiga finsmakare (fick jag lära mig av Håkan Fällman) och äter gärna skott och letar fram örter och annat gott. Det gillar alltså lågt gräs så de hittar det de letar efter.

Hur som helst, en riktigt trevlig och glad Midsommar önskas från 01122, 01401 och 01402 i fårhagen och Mattias, Evvi, Susanne, Annie och Öknaskolan!

Restaurang AG

Igår var jag förbi Restaurang AG där det hölls en presentation om skotskt kött vilket även omfattade lamm. För dagen var dock fokus på nöt men jag hann ändå prata lite med Håkan Fällman som under de senaste 27 året jobbar stenhårt med att ta fram det perfekta lammet. Jag ska vid tillfälle prata mer med honom om lamm och kanske skrapa på ytan av de kunskaper han har.

Man kan i alla fall säga att Håkan gillar kött, vilket också Johan Jureskog gör som tillagade lite smakprover av en Skotsk kviga som var blandning av Limousin (mor) och Angus (far), ståtliga 328, 9 kilo i slaktvikt, uppväxt på Meadows farm i Ayrshire av bonden John Montgomery.

Jag tycker spårbarheten är sjukt rolig och köttbiten smakar bättre redan där, dessutom kan man få liknande spårbarhet på många lammuppfödare i Sverige om man bara ställer rätt frågor.

Jag ställde frågan till Johan (som också har Rolfs Kök) för nån månad sedan om han ville laga till en del av mina lamm i höst och svaret blev tveklöst JA! Mycket rolig så jag ska ta med en hel bog med ben och hela kalaset och sedan får vi se hur det blir tillagat hos honom på AG. det är en middag jag ser fram emot mycket! Undrar hur många en bog räcker till….

Först ska ju 1401 och 1402 väga till sig så de blir klara för slakt och det är ju först i höst!

Här är i alla fall lite bilder från igår:

Fårhagen

I morse var det upp tidigt och åka till Öknaskolan för att hälsa på lammen igen. Jag, Alex och Evvi hoppade in i bilen och åkte för att möte upp Susanne och hundarna.

Lammen och fåren har lämnat fårhuset nu och går fritt i fårhagen, eller fårhagarna då vi fick starta besöket med att få in dem i rätt hage. Vilket var extra kul att få se en fårhund göra sitt jobb. Helt klart imponerande, Susanne gav korta kommandon och hunden samlade ihop dem direkt från rätt håll och i rätt riktning. Helt otroligt!

Nu kommer de i alla fall att hålla sig ute över sommaren och det verkar inte gå någon nöd på dem!

Vi hängde mest i hage och klappade lammen. De små som förlorat sin mamma veckan efter lamningen kommer som vanligt direkt och söker uppmärksamhet. Mycket för att de är mest vana med kontakt få de blivit flaskmatade. Men det finns värre saker än att sitta i hagen, i solen, med lammen som lade sig tillrätta och somnade.

De verkar i alla fall ha de bra i hagen, nu på förmiddagen vilade de flesta och inget verkade störa dem. Rent generellt kändes det som om de inte var lika intresserade av att umgås i hagen till skillnad från fårhuset när jag hade 10 lamm i knät direkt. 1401 och 1402 hängde mest med mamma 01122 och baggen 13040. De växer sig i alla fall större och börjar bli ordentligt små lamm. De växer fort men är fortfarande lika söta!

Men om man är liten och inte orkar hålla fokus på lammen (som verkade vara lite läskiga idag) går det lika bra att studera spindelnät i stubbarna eller släpa omkring på pinnar. Men lite klappande blev det för Alex också.

Lördag i fårhuset

Igår sken solen och det kände som en perfekt dag att åka en sväng till fårhuset och se hur det är med de små och alla tackorna som nu börjar lamma ordentligt. Det är totalt 11 lamm just nu och fler kommer varje dag.

01401 tycker det är toppen att spana ut över fårhuset från ryggen på mamma.

Dag för lunch och alla tackorna vet exakt hur det går till och springer för att möta upp och komma till maten först.

Jag satt ner en stund i buren och hängde lite så att de ska vänja sig vid mig, de vågar inte riktigt fram än och 01122 är beskyddande fortfarande. Det är bara hon som kommer fram och hälsat och blir lite kliad.

Det börjar bli lite ont om utrymme för de som är på väg in i lamning så en tacka med lamm fick flytta in hos 01122 och det blev lite revirmarkerande. Om ett lamm från fel tacka kommer i närheten och vill åt mjölk då kommer ett bryskt avvisande. En stund var det som en bowlingbana och lammen for i alla riktningar men ingen verkade göra sig illa och det lugnade snabbt ner sig. Snart kommer de springa runt och leka.

01402 var nyfiken men spanade på en meters avstånd.

Den andra tackans lamm är lite större trots att de är några dagar yngre men var kaxigare. 01404 kom fram och hejade och efter en stund vågade hon bli lite kliad.

Här är de som lammat redan i sina boxar.

Jag hängde dessutom på Susanne för att kika i ladugården där det var mjölkning av korna på schemat. Det var inte helt enkelt först men när jag väl lyckades blev jag så här glad! Kor är för övrigt sjukt stora djur.

Nu börjar det

Nu kan man säga att den mest intressanta delen av året kommit.

Lamningen är avklarad och det finns två små lamm att följa på riktigt. De hoppar omkring i fårhuset som två som studsbollar och är så nöjda som bara små lamm kan vara. De heter 01401 (den svarta lilla killen) och 01402 (den vita lilla tjejen). 14 står för vilket år och de sista siffrorna i vilken ordning de är födda och det är ju Öknaskolans första och andra lamm för året.

Syskon i fårhuset

Lamningen har jag planerat länge men det blev lite mer oberäkneligt än jag trodde. Den började redan i mitten av veckan med packad väska i lägenheten för att kunna vara på Öknaskolan inom två timmar men det visade sig att det inte fanns någon anledning till stress. Jag hade självklart rensat veckan på jobb för att kunna vara där så mycket som möjligt men när helgen närmade sig och inget hade hänt började jag bli lite stressad. Även om datumet var 27 mars drog sig 01122 några dagar med att starta lamningen.

Det var i all fall kul att bo några dagar på Öknaskolan och få dels gå ronderna i fårhuset dygnet runt och dels få lära känna några andra djur och delar av verksamheten. Efter några dagar i fårhuset visar det sig tydligt vilka personligheter de olika tackorna har. Vem som vill bli kliad, vem som kommer efter stund, vem som försöker äta upp alla lösa delar på kläderna, eller stövlarna oavsett om det finns en fot därinne. De flesta håller sig på sin kant men 5-6 stycken vill alltid vara med och socialisera. Lite pinsamt att det tog 2 dagar innan jag först såg att den tunna kraken till tacka var 13040 som var kvar i fårhuset…. vi löste det med lite kliande och han är numera rätt tydlig med att han ska prioriteras när jag kommer dig. Annars kommer han farande och en bagge som stångar en på låret gör rätt ont, även fast han tar det lugnt.

Om klockan är 02:30 på natten är det ändå lätt att fastna en timme till kliandes på någons rygg och de kan som sagt såt där hur länge som helst. Svansarna viftar som på en hund om man kliar mitt på ryggen, det ser mycket roligt ut.

Själva lamningen i sig var rätt odramatisk även fast jag stressade upp mig lite. Evvi åkte hem på eftermiddagen (efter att ha kliat ordentligt på fjolårslammen) så det var bara jag kvar. Alice och Lovisa gick sin runda och jag tänkte gå ner mellan två schemalagda besök bara i fall att. Klockan 21.00 kom jag ner och då var 01122 inte alls normal, tungan gick som en elvisp, hon var uppenbart orolig och för första gången hörde jag henne bäa. 10 minuter senare kom det ut ett huvud och jag rusade ut för att ringa Susanne och tjejerna. Vad ska jag göra nu, själv i fårhuset.

Innan jag fick täckning på mobilen, ringde och kom tillbaka tog det 2 minuter men då hade redan 01401 kommit ut och det var fullt liv på de andra tackorna. De var klart intresserade av vad som hände men inte uppstressade, bara nyfikna. Alice och Lovisa kom ner och fixade lite, vi flyttade 01401 och 01122 till en egen inhägnad så det skulle få vara i fred och jag drog snabbt iväg för att uppdatera live-flödet med bilder och hämta lite att äta. Det här kunde ju ta några timmar tydligen. Jonas kom ner han också, som har mest erfarenhet av lamningar.

20 minuter senare var det helt klart (trodde vi, det kommer mer nedan) och två små lamm vinglade omkring på tunna tunna ben och letade spene med blandat resultat. Vi hjälpte till att guida lite och provade på att flaskmata 01402 lite så hon kom igång.

Dessvärre så låg ett svar lamm vid sidan av som var dödfödd. Trots att Jonas kollade grundligt så visade det sig även att det fanns ett fjärde lamm som kom ut på måndagnatten/tisdagsmorgon. Vilket förklarade att efterbörden var kvar så länge.

Jag var kvar rätt länge i fårhuset och spanade in de små krabaterna men sedan i säng, upp tidigt och tillbaka till fårhuset. Blev dock orolig när jag kom in och 01401 låg helt orörlig på sidan och tackan puffade och skrapade för att få fart på honom. Det visade sig turligt nog att han bara sov och var utmattad. En halvtimme senare var det full fart igen.

Efter en arbetsdag i Stockholm och White Guide Junior galan med kostchefer, skolkök, Magasin Måltid, marknadsföring av Stora Måltidsdagen och prins Carl Philip.

Det var bara en sak till att göra. Evvi som inte sett lammen än hoppade in i bilen och tillbaka till Öknaskolan för att se dem. Hon missade ju hela lamningen. Även farsan 13040 kollade till familjen.

Några fantastiska dagar helt klart men det kommer nog bli tuffare än jag trodde när jag startade detta. Evvi som har ett hjärta av guld, men helt klart tycker kött är gott, muttrade mellan tårarna i bilen hem att hon inte alls ville att jag skulle slakta de små lammen när de blivit större i höst.

Kändes jobbigt att säga att i september eller oktober kommer den oundvikliga slakten, även fast det kan bli svårare än jag tror.

Fler bilder om hela helgen kan du titta på här

När Lammet Tystnar

Från tacka till tallrik