Nu kan man säga att den mest intressanta delen av året kommit.

Lamningen är avklarad och det finns två små lamm att följa på riktigt. De hoppar omkring i fårhuset som två som studsbollar och är så nöjda som bara små lamm kan vara. De heter 01401 (den svarta lilla killen) och 01402 (den vita lilla tjejen). 14 står för vilket år och de sista siffrorna i vilken ordning de är födda och det är ju  Öknaskolans första och andra lamm för året.

Syskon i fårhuset

Lamningen har jag planerat länge men det blev lite mer oberäkneligt än jag trodde. Den började redan i mitten av veckan med packad väska i lägenheten för att kunna vara på Öknaskolan inom två timmar men det visade sig att det inte fanns någon anledning till stress. Jag hade självklart rensat veckan på jobb för att kunna vara där så mycket som möjligt men när helgen närmade sig och inget hade hänt började jag bli lite stressad. Även om datumet var 27 mars drog sig 01122 några dagar med att starta lamningen.

Det var i all fall kul att bo några dagar på Öknaskolan och få dels gå ronderna i fårhuset dygnet runt och dels få lära känna några andra djur och delar av verksamheten. Efter några dagar i fårhuset visar det sig tydligt vilka personligheter de olika tackorna har. Vem som vill bli kliad, vem som kommer efter stund, vem som försöker äta upp alla lösa delar på kläderna, eller stövlarna oavsett om det finns en fot därinne. De flesta håller sig på sin kant men 5-6 stycken vill alltid vara med och socialisera. Lite pinsamt att det tog 2 dagar innan jag först såg att den tunna kraken till tacka var 13040 som var kvar i fårhuset…. vi löste det med lite kliande och han är numera rätt tydlig med att han ska prioriteras när jag kommer dig. Annars kommer han farande och en bagge som stångar en på låret gör rätt ont, även fast han tar det lugnt.

Om klockan är 02:30 på natten är det ändå lätt att fastna en timme till kliandes på någons rygg och de kan som sagt såt där hur länge som helst. Svansarna viftar som på en hund om man kliar mitt på ryggen, det ser mycket roligt ut.

Själva lamningen i sig var rätt odramatisk även fast jag stressade upp mig lite. Evvi åkte hem på eftermiddagen (efter att ha kliat ordentligt på fjolårslammen) så det var bara jag kvar. Alice och Lovisa gick sin runda och jag tänkte gå ner mellan två schemalagda besök bara i fall att. Klockan 21.00 kom jag ner och då var 01122 inte alls normal, tungan gick som en elvisp, hon var uppenbart orolig och för första gången hörde jag henne bäa. 10 minuter senare kom det ut ett huvud och jag rusade ut för att ringa Susanne och tjejerna. Vad ska jag göra nu, själv i fårhuset.

Innan jag fick täckning på mobilen, ringde och kom tillbaka tog det 2 minuter men då hade redan 01401 kommit ut och det var fullt liv på de andra tackorna. De var klart intresserade av vad som hände men inte uppstressade, bara nyfikna. Alice och Lovisa kom ner och fixade lite, vi flyttade 01401 och 01122 till en egen inhägnad så det skulle få vara i fred och jag drog snabbt iväg för att uppdatera live-flödet med bilder och hämta lite att äta. Det här kunde ju ta några timmar tydligen. Jonas kom ner han också, som har mest erfarenhet av lamningar.

20 minuter senare var det helt klart (trodde vi, det kommer mer nedan) och två små lamm vinglade omkring på tunna tunna ben och letade spene med blandat resultat. Vi hjälpte till att guida lite och provade på att flaskmata 01402 lite så hon kom igång.

Dessvärre så låg ett svar lamm vid sidan av som var dödfödd. Trots att Jonas kollade grundligt så visade det sig även att det fanns ett fjärde lamm som kom ut på måndagnatten/tisdagsmorgon. Vilket förklarade att efterbörden var kvar så länge.

Jag var kvar rätt länge i fårhuset och spanade in de små krabaterna men sedan i säng, upp tidigt och tillbaka till fårhuset. Blev dock orolig när jag kom in och 01401 låg helt orörlig på sidan och tackan puffade och skrapade för att få fart på honom. Det visade sig turligt nog att han bara sov och var utmattad. En halvtimme senare var det full fart igen.

Efter en arbetsdag i Stockholm och White Guide Junior galan med kostchefer, skolkök, Magasin Måltid, marknadsföring av Stora Måltidsdagen och prins Carl Philip.

Det var bara en sak till att göra. Evvi som inte sett lammen än hoppade in i bilen och tillbaka till Öknaskolan för att se dem. Hon missade ju hela lamningen. Även farsan 13040 kollade till familjen.

Några fantastiska dagar helt klart men det kommer nog bli tuffare än jag trodde när jag startade detta. Evvi som har ett hjärta av guld, men helt klart tycker kött är gott, muttrade mellan tårarna i bilen hem att  hon inte alls ville att jag skulle slakta de små lammen när de blivit större i höst.

Kändes jobbigt att säga att i september eller oktober kommer den oundvikliga slakten, även fast det kan bli svårare än jag tror.

Fler bilder om hela helgen kan du titta på här